Maskros

Maskros, eller Taraxacum officinale som den vetenskapligt benämns, är en perenn ört som tillhör familjen korgblommiga växter. Trots att den ofta betraktas som ett ogräs, är maskros en ätlig och näringsrik växt som kan användas i matlagning, hälsodrycker och traditionell medicin. Maskros växer naturligt i Europa, Asien och Nordamerika och kan hittas i trädgårdar, ängar och gräsmattor över hela världen, inklusive Sverige.

Beskrivning

Maskros är en lågväxande ört som bildar en rosett av långsmala, tandade blad, vilket gav upphov till dess svenska namn. Bladen har en mörkgrön färg och kan ha en något besk smak. Plantan blommar mellan april och oktober, med små, gula blommor som växer i korgar på långa, ihåliga stjälkar. Efter blomningen bildas de karaktäristiska maskrosfröna som sprids med vinden.

Användning

Maskros används i köket för sina ätliga och näringsrika blad, blommor och rötter. Bladen kan ätas råa i sallader eller kokas som en grönsak, medan blommorna kan användas för att göra sylt, vin eller te. Rötterna kan rostas och användas som en ersättning för kaffe. Maskros är rik på vitaminer som A, C och K samt mineraler som kalcium, kalium och järn.

Historik och medicinsk användning

Maskros har en lång historia som medicinalväxt, och dess användning går tillbaka till antikens Grekland och Rom. Den har använts för att behandla olika åkommor, såsom matsmältningsproblem, lever- och gallbesvär, urinvägsinfektioner och hudirritationer. Det beror på att maskros innehåller ämnen som har antiinflammatoriska, antibakteriella, antioxidanta och diuretiska egenskaper.

Odling och skötsel

Maskros är en tålig och lättodlad växt som trivs bäst på en plats med mycket sol eller halvskugga, i närheten av andra träd och buskar. Den föredrar väldränerad, näringsrik och fuktig jord med en blandning av sand, humus och lera. För att få en god skörd av blad, blommor och rötter bör man vattna plantorna regelbundet och hålla marken fuktig, samt skydda dem från skadedjur och sjukdomar.