Svartrot

Svartrot, eller Scorzonera hispanica som den vetenskapligt benämns, är en perenn ört som tillhör familjen korgblommiga växter. Denna växt är känd för sina ätliga och näringsrika rötter, som används som en delikatessgrönsak i köket. Svartrot är ursprungligen från södra och centrala Europa men har blivit populär som trädgårdsväxt i många delar av världen, inklusive Sverige.

Beskrivning

Svartrot är en upprättväxande ört som kan bli upp till 1 meter hög. Bladen är enkla, linjära och har en grågrön färg, med en något saftig konsistens. Plantan blommar mellan juni och augusti, med små, gula blommor som växer i korgar längs stjälken. Rötterna är långa, smala och mörkbruna, med en krispig och mild smak.

Användning

Svartrots rötter används flitigt i köket för sina smakrika och näringsrika egenskaper. De kan skrapas eller skalas och sedan kokas, stekas, ugnsbakade eller användas i soppor och grytor. Svartrot är rik på vitaminer som C och B-komplex samt mineraler som kalium, kalcium och järn. Dessutom innehåller den en del protein och fiber.

Historik och medicinsk användning

Svartrot har odlats och konsumerats i Europa sedan medeltiden, där den var känd som en delikatessgrönsak och användes för att behandla olika åkommor. Den har använts för att behandla matsmältningsproblem, urinvägsinfektioner och hudirritationer, på grund av dess näringsrika innehåll och antiinflammatoriska egenskaper.

Odling och skötsel

Svartrot är en tålig och lättodlad växt som trivs bäst på en plats med mycket sol eller halvskugga, i närheten av andra träd och buskar. Den föredrar väldränerad, näringsrik och fuktig jord med en blandning av sand, humus och lera. För att få en god skörd av rötter bör man vattna plantorna regelbundet och hålla marken fuktig, samt skydda dem från skadedjur och sjukdomar.