Etnobotanik-Arkivet

Hallon

Rubus idaeus
Utvald bild för Hallon

Hallon, eller Rubus idaeus som den vetenskapligt benämns, är en perenn ört som tillhör familjen rosväxter. Denna växt är mycket uppskattad för sina söta, aromatiska bär som används i många maträtter och drycker. Hallonbusken växer naturligt i skogar och på öppna marker i stora delar av Europa, inklusive Sverige.

Beskrivning

Hallonbusken är en upprätt och buskig växt som kan bli upp till 2 meter hög. Bladen är sammansatta av tre till fem småblad, gröna på ovansidan och vitgrå på undersidan. Busken blommar mellan juni och augusti, med vita eller ljusrosa blommor som växer i klase.

Bären mognar från juli till september och är röda när de är fullmogna. Hallon är kända för sin söta och aromatiska smak, vilket gör dem mycket populära som ingrediens i matlagning och som snacks i naturen.

Användning

Hallon används ofta i köket för att göra sylt, saft, gelé, pajer, desserter och smoothies. De kan även användas som smaksättare i olika alkoholhaltiga drycker, som likör och vin. Bären är rika på antioxidanter, C-vitamin, kalium och kostfiber, vilket gör dem till ett nyttigt tillskott i kosten.

Historik och folktro

Förutom deras användning i matlagning, har hallon en lång historia som medicinalväxt. Bladen och rotsystemet har använts i traditionell medicin för att behandla olika åkommor, såsom feber, diarré och inflammationer. Enligt vissa gamla traditioner ansågs det även att hallon kunde skydda mot onda andar och olycka.

Odling och skötsel

Hallon trivs bäst på en plats med mycket sol eller halvskugga, i närheten av andra träd och buskar. De föredrar väldränerad, näringsrik jord med en blandning av sand, humus och lera. För att få en god skörd av bär bör man beskära busken regelbundet och gallra bort gamla, döda grenar. Det är också viktigt att skydda hallonbuskarna från skadedjur och sjukdomar.

Illustration över växtdelar av Hallon