Etnobotanik-Arkivet

Blåhallon

Rubus caesius
Utvald bild för Blåhallon

Blåhallon, eller Rubus caesius som den vetenskapligt benämns, är en perenn ört som tillhör familjen rosväxter. Denna växt är känd för sina blåaktiga, smakrika bär som erbjuder en annorlunda upplevelse för finsmakaren. Blåhallonbusken växer naturligt i skogar, hedar och på öppna marker i Europa, inklusive Sverige.

Användning

Blåhallon används ofta i köket för att göra sylt, saft, gelé, pajer, desserter och smoothies. De kan även användas som smaksättare i olika alkoholhaltiga drycker, som likör och vin. Bären är rika på antioxidanter, C-vitamin och kostfiber, vilket gör dem till ett nyttigt tillskott i kosten.

Historik och folktro

Förutom deras användning i matlagning, har blåhallon en lång historia som medicinalväxt. Bladen och rotsystemet har använts i traditionell medicin för att behandla olika åkommor, såsom feber, inflammationer och sår. Enligt vissa gamla traditioner ansågs det även att blåhallon kunde skydda mot onda andar och olycka.

Odling och skötsel

Blåhallon trivs bäst på en plats med mycket sol eller halvskugga, i närheten av andra träd och buskar. De föredrar väldränerad, näringsrik jord med en blandning av sand, humus och lera. För att få en god skörd av bär bör man beskära busken regelbundet och gallra bort gamla, döda grenar.

Illustration över växtdelar av Blåhallon
Tillskrivningar: