Skvattram

Skvattram (Rhododendron tomentosum), även känd som ledum palustre, är en flerårig, lågväxande buske som hör till familjen Ericaceae. Växten är vanlig i norra Europa, Asien och Nordamerika, där den trivs i myrmark, fuktiga skogar och våtmarker. Skvattram har en lång tradition av användning inom folktro, medicin och hantverk, vilket gör den till en intressant växt att studera och odla.

Beskrivning

Skvattram är en liten buske som oftast når en höjd av 30-100 cm. Den har ljusgröna, smala och läderartade blad som är lansettformade och blir 2-5 cm långa. Bladen är täckta med små rostfärgade hår på undersidan. Växten blommar från maj till juli och producerar små, vita eller ljusrosa blommor som sitter i täta kluster på toppen av grenarna. Blommorna har en stark och karakteristisk doft, vilket har gett växten dess namn – 'skvattram' kommer från det svenska ordet 'skvätt', som syftar på doftens genomträngande natur.

Användning

Skvattram är inte ätlig, då den innehåller giftiga ämnen såsom grayanotoxiner och ledol. Förtäring av växten kan leda till allvarliga förgiftningssymptom, såsom illamående, kräkningar, andningssvårigheter och i värsta fall, döden. Därför bör skvattram inte användas som mat eller dryck.

Skvattram kan användas för att avvärja myggor och andra insekter - skogens eget myggmedel alltså! Färska blad gnuggas mot huden så den blir grön och ger då en avvisande effekt i ca 30 minuter. Detta ska vara bland de bästa naturliga myggmedlen i Sverige. På samma tema har kläder förvarats i bomullspåse med skvattramkvistar i för att skydda mot klädesmalens larver. Detta har även gett växten smeknamnet ”klädpors”. Svinpors har den också kallats, då löss på svin bekämpats genom tvättning med en dekokt på skvattram.

Historia

Skvattram har en lång historia inom folktro och har ansetts besitta magiska egenskaper. I skandinavisk folktro användes växten för att skydda mot onda andar och trolldom. Den brändes ofta i hemmet för att rena luften och driva bort oönskade krafter.

Trots att skvattram är giftig, har den använts i traditionell medicin, framför allt för att behandla reumatism, gikt, hudproblem och feber. Den har även använts som ett antiseptiskt medel för att rengöra sår och som ett insektsmedel. Dock bör man vara mycket försiktig när man använder skvattram inom medicinska sammanhang, och det rekommenderas att rådgöra med en läkare eller en expert inom örtmedicin innan man använder växten.

På 1700- och 1800-talen användes skvattram i destillerade drycker och örtteer, men när dess giftiga egenskaper blev mer kända, minskade användningen av växten som livsmedel. Växten användes också tämligen vanligt vid ölbryggning istället för humle - men har då orsakat huvudvärk. Under 1700-talet användes skvattram för att smaksätta öl i Tyskland. Detta blev senare förbjudet då folk blev aggressiva av detta öl.

Athabaskerna kryddade kött genom att koka detta med skvattram. Indianer använde växten för att göra ett te som skulle hjälpa mot förkylningar och hosta. Bland Sibiriens olika folk är skvattram en populär berusningsväxt - där använder shamaner ett starkt avkok från växten inför olika ritualer för att komma i kontakt med andevärlden. En koncentrerad drog av skvattram sägs framkalla hallucinationer då växten innehåller ledol som påverkar det centrala nervsystemet.

Som afrodisiakum skall växten också kunna användas. Experiment som professon Hugo Schultz utförde på 1900-talet visade på att skvattram gav ”mycket besvärliga, häftiga och långvariga erektioner”, men även försäkt menstruation hos kvinnor. ”Fantastiska och erotiskt färgade drömmar störde nattron, och riklig nattsvett uppträdde upprepade gånger.”

Idag används skvattram främst som en prydnadsväxt och för dess historiska och kulturella värde.

Odling

Skvattram är en relativt lättskött växt att odla i trädgården, särskilt i områden med fuktiga förhållanden och sur jord. Observera att skvattram är giftig och bör hanteras med försiktighet, särskilt om du har barn eller husdjur. Använd handskar när du arbetar med växten och förvara den utom räckhåll för barn och djur.

Övrigt

Skvattram innehåller bland annat arbutin, ericolin, ericinol, leditansyra, ledol, myrcen, palustrol och quercetin. Alla delar av plantan innehåller giftiga terpener som påverkar det centrala nervsystemet. En överdos medför yrighet och dålig balans följt av illamående och omedvetenhet. Blott lukten av Skvattram framkallar huvudvärk på en del människor.

Skvattram irriterar slemhinnor. Stora doser kan i sällsynta fall leda till döden.

Latinska namnet var tidigare Ledum palustre. Lokala namn på växten är bockhorn, bockkpors (Nyland, Finland), getblomma, getpors, klammerris, käglabuske (Götaland & Svenskfinland), lummer, mykrona, myrkull, myrris, skvackor, skvateonris, svikra, skväckare och vild skogsmarin.

På finska heter växten Suopursu. Finnmarkspors på norska.

Se programmet Blomsterspråks avsnitt om Skvattram i Öppet arkiv från SVT